Förra Söndagen vaknade jag upp och var lite uttråkad, så vi bestämde oss att åka på en liten utflykt. Stuart föreslog att vi skulle åka till O¨Reilleys och vandra längs något som kallas tree top walk.
Det lät ju kul, och lite spännande, så jag var mycket nöjd med iden.
Efter nästan tvåtimmars bilfärd var vi där. Till min förtjusning hade de en ”mata fåglar” sektion i närheten av parkeringen, så för ynka $4 fick jag känna mig lite som en fågeltjusare ett tag:
Jaaa… Sedan var det då dags för den berömda Tree Top Walk:en. Jag tänkte inte så mycket på det, mst att det skulle vara spännande. TILLS jag såg att det var hängbroar gjorda av trä och stålvajrar vi skulle gå på som liksom var uppsatta mellan storas trästammar ute i regnskogen. Och dessa broar hänger 10-15 meter ovan mark. Jaaa, spännande och lite läskigt, men vi knallade på, OCH PLÖTSLIGT stod vi på en plattform där en metallstege leder rakt upp längs en trästamm för att ta oss till en plattform som enligt den lilla skylten bredvid stegen är 30meter ovan mark. HUVA!
Min höjdskräck satte in och jag vägrade först klättra upp, och det vart lite av ett antiklimax av det hela. Efter en tio minuter eller så, delvis eftersom Stuart så gärna ville visa mig utsikten men mest för att jag är lite för envis för att dra mig ur något vi köt 2timmar för att uppleva….. Ja, tillslut klättrade jag i alla fall upp för den där dumma stegen, med tårar rinnade ner för kinderna för det var riktigt lääääääskigt. Väl uppe mådde jag mest illa och grät en liten stund. Och den där utsikten.. njae… jag tänkte mest på hur jag mågonsin skulle kunna komma ner när min kropp var krampaktigt stel. Det var säkert jättefint, men jag var alldeles för fokuserad på att hålla mig själv i schackt för att egentligen ta in något alls – hahaha, lite av ett FAIL kan man ju säga.
Tyvärr tog vi inga kort på utsikten. Men vi har fotobevis på att jag står där uppe – HELT vettskrämd!
hahahaha, kolla in de spände axlarna, den gråt-röda nösan och det totalfejkade leendet 😉
Well, jag gjorde det i alla fall! Och ner kom jag också. Stuart kunde inte låta bli att skratta lite åt mig, men han kände sig också lite skyldig för att inte ha varnat mig tror jag, för han köpte en Mocha åt mig som belöning . med marshmallows!
Nå, vi hade i vilket fall en riktigt trevlig dag . TROTS mina tårar och min skräck – och jag ör myckt glad att vi tog chansen att uppleva lite regnskog när vi liksom inte hade något annat för oss. Nu hoppas jag att jag får en ny chans att klättra upp för de där stegarna inom en snar framtid (medans jag minns att det inte är SÅ farligt och att jag överlevde första gången) så att jag kan försöka njuta lite av det hela.
Om ni är intresserade av att se och läsa mer om var vi var kan ni kolla in den här länken: http://www.oreillys.com.au/eco-activities/tree-top-walk
Well well, det är December och julen är på intågande. Igår var vi på Stuarts julfest och det var en mycket trevlig tillställning, och ikväll ska vi hem till en av mina vänner på julmiddag. Blir en riktigt fin helg detta 🙂
Imorgon hoppas jag att jag kan lägga upp bilder från helgen festligheter 🙂
Upp och Ner landet 
Scaaaaaaary! Fast lockande!
Jag vill också mata fåglar. ;D
Vilken härlig utflyktsdag! Kram kram!
hur är det att ha jul utan snö?
tufft att du klättrade upp. man ska utmana sig själv med sånadär grejjer. efteråt känner man sig ju så tuff, att man faktiskt gjorde det =)
jag minns när jag hoppade fallskärm. jag skrek hela frifallet som en galning…. sen när vi landat så hade jag sånt adrenalinpåslag att jag höll på att kräkas i bilen på vägen hem.
kram sis =)
Å Annadockan! Hade du ingen räddningslina??? Och,hur är det ssv med olycksfallsförsäkring och sjukförsäkringar när du är i Aussieland…jag vet att vi ”tjatat” om detta tidigare,men vi funderar så på det ,pappa o jag,….. .Det verkar så kul allt det du gjorde den där dagen,vilka äventyr du får va med om ! ♥ men jag tror inte papap o jag vill göra den där höjdupplevelsen då vi besöker Aussieland ,men annat verkar ju spännande o trevligt.Kram!